S.

Seriöst så måste jag lida av någon slags "oroamigöveralltonödigtskit-sjukdom". Jag lyckas alltid, i alla situationer, hitta någonting att stressa upp mig över. Om det inte finns någonting vettigt att oroa mig över så lurar jag mig själv att någonting är mkt värre än det är. Och sedan går jag och stressar och oroar mig över det hela dagen.

Och det fula är att jag vet att det inte är så hemskt och jobbigt som jag intalar mig själv. Men jag måste av nån anledning alltid ha nått att stressa och oroa mig över. Helt sjukt.