I cash my life and lost my ID, apathy is all I see

Allting har blivit så konstigt.
För varje dag som har går,  ända sedan sommarlovet slutade, blir allting bara längre bort. Det som brukade vara vardag, finns snart inte längre. Allt har blivit helt cp. Alla människor glider bara längre bort hela tiden. Känns så himla tråkigt att gå på olika skolor. Man träffas inte alls som man brukade. Och nu med den här körtelfebers skiten har allting glidit ännu längre bort. Man tycker ju att allt bara är små saker, men de gör jätte stor skillnad.

Jag vill tillbaka.
I don't like this new shitlife.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback